Svensk..?

Vad är en svensk, vem är svensk? Jag har spenderat många timmar i bilen idag och funderat över många saker, en av sakerna som kom upp i mitt huvud var just den här frågan om vem som är svensk. Finns det något eller någon som är 100% svensk. Vad krävs för att man ska bli svensk? Är det nog med att man själv anser att man är svensk eller behöver omgivningen också se en som svensk för att man ska kunna kalla sig för det? Personligen tycker jag att det räcker med att man själv känner sig svensk, sen om resten av samhället anser att man är svensk så kanske det kan underlätta. Jag vet inte men det är bara vad jag tror. För om ens omgivning ser en som svensk så kanske det blir lättare att känna sig som en i det svenska samhället och på så vis känner man mer samhörighet med omgivningen och anpassar sig lite bättre.

Jag ska nu försöka att med mina egna ord och åsikter förklara vad en svensk är för mig. Alla personer som känner mig vet att jag, precis som mina föräldrar, deras föräldrar, mina mor och farföräldrar och deras föräldrar är född i Sverige. Så kort sagt är jag om man kollar födelseort mer eller mindre så svensk man kan bli. Om man kollar kultur, levnadsätt, språk, medborgarskap osv så är jag även där väldigt svensk. Mitt utseende då? Jo, jag är blond och har blåa ögon så även där är jag nordisk, men om man frågar mig så behövs inte allt det för att man ska kunna kalla sig för svensk. Du kan ha föräldrar från ett annat land, du kan själv vara född i ett annat land, du kanske inte har samma religion som vi har här men det behövs inte om du frågar mig. Det som krävs är att, man kan språket, man har anpassat sig till det svenska samhället och man försöker. Man försöker att ta till sig den svenska kulturen på deet vis man själv väljer, man behöver inte fira jul och midsommar om man inte vill det men man ska kunna känna en viss samhörighet med omgivningen och man ska känna att man kan passa inte här lika bra som man gör i sitt hemland. När man känner det brukar det märkas på en person, i hans/hennes sätt att bete sig, att prata, jag kan inte förklara det men det syns. Då tycker jag att man är svensk.

Det var lite om vad jag tycker och tänker, alla personer har olika definationer om vad man kan kalla för svensk eller vem man kan kalla för svensk. Det var därför jag ville få fram min så ni får reda på hur jag tänker, så ni kanske lär er lite mer om hur jag resonerar kring saker och ting. Jag är varken för eller emot ett månkulturellt samhället, men jag tycker att de personer som bor i landet nu är de som vi ska i första hand se till att hjälpa. För det finns faktiskt även folk i detta land som lever min minimumgränsen och är de som jag först och främst vill se att vi hjälpar innan vi hjälper fler.

Yttrandefrihet..?

Det sägs att vi här i Sverige har så kallat yttrandefrihet, hur kan det komma sig att folk vill tysta ner vissa åsikter? Varför får man då inte säga vad man vill? Och varför måste man då välja sina ord så irriterande noga? Personligen är jag trött på detta, jag vill kunna säga vad jag vill och jag vet att en vän till mig har många åsikter som han gärna skulle vilja yttra men nej, det ska han väl inte få? Personer kan ta illa upp, det är det jag inte förstår. Varken han eller jag menar något illa och vi formulerar oss inte på det viset att någon kan ta illa vid sig heller. Om man inte säger något hetsande så borde man ha möjligheten att säga vad man tycker och tänker, det är min åsikt.

Alla personer har olika åsikter och alla borde ha rätten att yttra dem, precis som jag accepterar andras åsikter tycker jag att andra borde acceptera mina. Om jag inte dömer andra för deras åsikter då borde väl inte andra döma mig för mina åsikter, men jodå det är klart de gör det i alla fall. Folk är väldigt snabba på att döma varandra, innan man lär känna personen som det rör vilket kan göra mig en aning frustrerad ibland. Jag säger inte att jag är mycket bättre, men jag kan se över mina fördomar och ge personen den chans som han/hon förtjänar. Man vet aldrig vad man missar. Hade jag inte sett förbi mina fördomar och träffat personen i fråga kan jag säga att jag hade missat en mycket vacker männsika. Så snälla döm ingen på förhand.

Personligen är jag en sådan person som pratar en hel del, mycket om allt inklusive mina åsikter och jag önskar att fler personer var så. Det är lärorikt att få höra andras åsikter man får en annan syn på saker och ting. Man lär sig att det finns mer än en synvinkel och att vissa har åsikter som man inte trodde fanns. Att disskutera saker är bara bra, att stå för vad man tror på, kanske någon lyckas ändra ens åsikter eller så kanske man hittar någon som står för samma saker som en själv. Så skit i allt, säg vad ni tycker! Så för vad ni tror på, och håll hårt i era åsikter har ni otur är det kanske allt ni har kvar en dag ;P

Sexuella trakasserier

Igår fick jag min kallelse till antagningsprövning som det så fint heter för oss tjejer. Jag har inte funderat så överdrivet mycket på det tidigare men nu när man har fått lappen så känner man att det börjar närma sig. Det är många tankar som flyger runt i huvudet på mig, många tankar och saker som kan få mig att tvivla på om man verkligen vill göra lumpen. Något som får mig att tvivla är sexuella trakasserier. Detta är något som nog kan få fler tjejer än mig att fundera på om man verkligen "vågar" göra lumpen.

Jag blir faktiskt lite arg när jag tänker på att något sådant skulle förekomma på ett ställe som det svenska försvaret. Om det finns en plats där alla ska behandlas lika så ska väl försvaret vara en sådan plats. Jag vill verkligen klara antagningsprövningen och få chansen att göra värnplikten, men jag vill inte bli utsatt för trakasserier eller få höra att jag kom in på grund av kvotering för jag genomgår samma test som de andra och har jag kommit in så måste det betyda att jag är lika kapabel för att utföra utbildningen som alla de andra. Tyvärr så förstår inte alla det.

Denna diskussion hade jag med min pappa igår när jag fick hem brevet och vi kom fram till samma sak. Det finns inte så mycket jag kan göra åt det nu utan jag får se hur det blir om jag blir antagen. Det är bara så fruktansvärt onödigt och orättvist att det finns tjejer som blir utsatta för diskriminering, trakasserier osv. bara på grund av deras kön. Fler personer borde inse att bara för att vi är tjejer så betyder det inte att vi är mindre kapabla till att utför saker som inte direkt ses som "kvinnliga".

Vad händer med försvaret?

Ibland undrar jag vad vår regering håller på med, försvaret får bara mindre och mindre pengar och antalet värnpliktiga minskar markant för varje år. För mig är detta ett stort problem och jag börjar bli lite orolig över hur framtiden för det svenska försvaret kommer att se ut. Även om vi inte är i krig eller ligger under hot just nu så behöver vi precis som alla andra länder ett försvar, ett eget försvar ingen gemensam europeisk armé. Det sista jag vill är att vi ska bli ett nytt USA!

De senaste åren har regeringen beslutat att rusta ner, och lägga ner ett flertal regementen. Här i skåne har vi bara P7 kvar av alla de som vi hade för några år sedan. Bra eller dåligt, det får ni själva avgöra. Personligen tycker jag det är tragiskt och något av de sämsta beslut som gått igenom på länge. Vi ska precis som alla andra länder ha en chans att försvara oss, om inte annat så är lumpen en bra erferenhet för alla som får utföra utbildningen. Man lär sig disciplin, och ta hand om både sig själv och andra i pressade situationer. Många jag har träffat har förutfattade meningar om lumpen och det militära, de tror att allt man gör är att ligga i fält och skjuter men det är så mycket mer än bara det. Under utbildningen får man lära sig saker som man har nytta av även i det civila som sjukvård, självdisciplin, jobba i grupp och jobba för sig själv osv..

Det militära är något som ligger mig varmt om hjärtat, när man hör om alla beslut som tas så skär det i själen. Själv har jag mitt mönstringsdatum i november, och nervositeten börjar kännas trots att det är två månader kvar. Platserna är få och kraven är höga. Hade det varit för ett par år sedan så hade jag nästan garanterat kommit in men nu när nedskärningarna är så höga som de är så finns det inga garatier längre.

Rasist?

Hur kan det komma sig att vad man än säger och vad man än gör så kan man bli stämplad som rasist? Så fort folk förstår att man är stolt över sitt land och att man vill se till sitt eget folk först så tolkar de det som att man är självisk och inte vill hjälpa andra och det är absolut inte så jag menar! Jag tycker bara att vi har relativt många arbetslösa som det är idag och vi behöver inte fler folk i vårt land som vi inte kan ta hand om. Jag vill att vårt land ska ha en ljus framtid, jag vill inte att svenskar ska bli en minoritet i sitt eget land och jag vill inte att blondinerna ska försvinna!

För ett par månader sen var jag på väg från stranden i Landskrona, jag hade på mig en kjol och bikini. Det första jag fick höra när jag kom in till stan var ett gäng utlänningar på omkring 10 personer som ropade på mig "visa pattarna" och "av med kjolen" det var bara några av de sakerna jag fick höra under tiden på väg tilbaka till lägenheten. Jag vill verkligen inte generalisera men precis som många andra människor så utgår man från det som man själv hör och ser, tyvärr är det nästan bara den värsta sidan man ser och då utgör det en stor del av ens uppfattning om invandrare.

Jag har inget emot invandrare som kommer hit och vill anpassa sig till det svenska samhället. De som kommer hit och skaffar jobb, lär sig språket och visar vilja att ta hand om sig själva utan bidrag är värda en stor eloge! Trots det finns det de personer som tycker att de ska få vara här och glida igenom livet på bidrag från oss hårt jobbade svenskar, våldta svenska flickor med motiveringen att det är inte lika fel att våldta och misshandla en svensk tjej som vad det är att ge sig på en tjej från samma land och religion. Detta är inte ord som ursprungligen kommer från min mun utan de är yttrade av en invandrare. På sidan stopparasismen.com finns det olika citat som lyckades få mig att tappa talförmågan.

"Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som en arabisk"

Intervjuad invandrarpojke i DN

"Skillnaden mellan Sverige och Turkiet är egentligen att i Turkiet måste man betala för hororna."

17-årig invandrarkille uttalar sig i boken "I ensamhetens labyrint".

Första gången jag läste dessa citaten blev jag mållös, jag mer eller mindre bara stirrade på skärmen med öppen mun för jag trodde verkligen inte att någon skulle kunna få för sig att säga något sådant. Tydligen hade jag fel, något som jag inte riktigt tycker om att erkänna. Man ska inte dra alla över en kam, jag vet om att de finns de invandrare som kommer hit och verkligen gör en instas men som jag sagt innan så utgår man för det mesta från de man ser och hör.